Lisen
Lisen är en blå dvärgvädur på 5 år (tror jag..). Hon är en riktig kelgris, och så fort man kommer in i buren så försöker hon hoppa upp i min famn. Eftersom att jag köpte min första kanin helt ensam, och alla i min familj visste inte mycket om kaniner, så vi trodde att det var flockdjur och behövde kompisar.
Eftersom att mina kompisars mamma är allergisk, och de ville ha ett djur så fick de köpa en kanin som kunde bo som sällskap med min.
Vi for till en djuraffär och de fick välja en hona som de tyckte om.
Nu har Lisen bott här sen dess, och hon är en mycket lycklig kanin. Hon är helt orädd av sig, alltid när ett mindre barn vill klappa en kanin hos mig, så får de klappa Lisen för hon är så gosig, mysig och orädd för skrikande barn ;)
Lisen är ingen kanin jag tävlar med, hon är kelkaninen..;)
(Bilden tagen med min alldeles nya kamera, Canon eos 1100d)
Mando diao
Mando var min andra egna kanin, han är en renrasig viltgrå dvärgvädur på 4 år. Jag fick honom i 'julklapp' av mamma och pappa och han skulle vara sällskap med Lisen och Hoppsan. Vi for till en av de få kaninuppfödarna på Åland (4H gården- som även har kaninhoppnings tävlingarna och träningarna) och valde ut en söt 'hona'.
Efter ungefär ett år märkte vi att Mandy, var en Mando, vi kastrerade honom och hans uppfödare erbjöd sig att Hoppsan (som de gissade att var dräktig) skulle få bo där och få sina ungar.
Istället fick Lisen ungar, och både mamma och pappa kanin tog väl hand om dem.
Mando är en jättesöt kanin, han och jag är väldigt nära varandra.
Han har inte ådstakommit några större hoppvinster här på jorden, men på hemma plan är han en underbar hoppare.
Han har ställts ut två gånger första gången skulle han ha fått mycket bra poäng, domaren sa till och med 'här har vi en vinnare' när han såg Mando, men han hade smutsiga tassar och fick inget pris... ;) Däremot har han fått ett andrapris i utställning, där han förlorade mot sin pappa. ;)
Elvis
Elvis är min 'olycka', min höna, min guldklimp.
Han är Lisens och Mandos unge och är en Viltgrå dvärgvädur på 3 år. Han är väldigt nervös av sig, men när han får sitta i mattes knä blir han lugn som en filbunke.
När Lisen fick ungar så föddes fyra små knyten, 2 viltgråa och 2 svarta. Mamma blev faktiskt riktigt förälskad i dem och vi valde att spara två, mamma valde en och jag valde en. Mamma valde En svart hona, Hope och jag valde en Viltgrå 'hona' Maggie mei. Tyvärr gick Hope bort vid 7 veckor och några veckor senare märkte vi att Maggie var en Elvis. ;) Vi kastrerade honom med och han fick bo med mamma Lisen.
Elvis älskar att hoppa, på tävling så går det lite upp och ner men han har lyckats skrapa ihop några rosetter i alla fall. :)
Elvis är en mycket speciell kanin, en riktig vilding. ;)
Coccos
Coccos är min första 'ej vädurs' kanin han är en Holländare, som jag tog hand om för ett år sedan.
Han är 2 år och är en svart holländare.Han är nog den spralligaste kaninen jag någonsin har träffat och när vi första gången träffades så var det vänskap vid första ögonkastet.
Han kom hit då hans ägare hade flyttat för att studera och hans ägares mamma inte kunde ta hand om honom. Via Ålands djurskyddsförenings facebooksida så skickade min 'gudmor' länken till mig. Jag blev förälskad och visade för mamma några dagar senare flyttade han hit, och det första han gjorde när jag öppnade locket till hans bur vara att hoppa upp i famnen och slicka på min hand.
Nu får han springa lös på gården när vi är ute och gör glädjeskutt efter glädjeskutt. Det här är värkligen en kille som älskar livet!
I hoppningen har vi inte kommit så långt, vi har startat en tävling men i vår kommer vi att starta någon tävling till.Annars är han en duktig hoppare, i alla fall på hemmaplan. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar